|
Riksdagsledamöterna Finn Bengtsson (M) och Anna-Lena Sörensson (S) bjöd in till seminariet som var fullsatt med representanter från myndigheter, landsting, riksdagen, patientorganisationer och läkemedelsbranschen. F.d. utbildnings- och forskningsminister Lars Leijonborg modererade samtalet. Riksförbundet Sällsynta Diagnoser ställde ut sällsynta konstverk i lokalen. Kommissionen representerades i programmet av talespersonen Cecilia Bröms-Thell, General Manager på Sanofi Genzyme som höll ett inlägg utifrån läkemedelstillverkarnas perspektiv.
|
|
|
Professor Ann Nordgren, överläkare, Centrum för sällsynta diagnoser, KI, inledde med att beskriva det arbete som på nationell nivå genomförs för att kartlägga förekomsten av och behoven hos patienter med sällsynta diagnoser. Ann Nordgren diskuterade även behovet av en global definition för sällsynta sjukdomar och föreslog att Sverige antar den europeiska definitionen, 5 av 10 000 patienter, istället för den nuvarande definitionen, 1 av 10 000 patienter.
|
|
|
|
Ordförande Elisabeth Wallenius, Riksförbundet Sällsynta Diagnoser, gav en både saklig och personlig beskrivning av patienternas situation under rubriken ”Att undanhållas vård som finns att få”, och hon betonade behovet av nationella kunskapscentra och fördjupad insikt i vårdbehov och påverkan på familjer som drabbats av en sällsynt diagnos.
|
|
Cecilia Bröms Thell, General Manager, Sanofi Genzyme och talesperson för Kommissionen för innovativa särläkemedel gav läkemedelstillverkarnas perspektiv.
”Som det ser ut idag passar läkemedel som riktas till en väldigt liten grupp patienter inte in i gängse sätt att bedöma t ex kostnadseffektivitet för bredare läkemedel. Därför är det mycket positivt att detta lyfts av flera aktörer och intressenter, inte minst från politikerhåll. Vi ser att det därmed finns en förutsättning för att utveckla och förbättra utvärdering och introduktion. I egenskap av forskande företag, producent och leverantör av godkänt läkemedel är det viktigt för oss läkemedelsbolag att kunna göra en rimlig bedömning av de förutsättningar som råder på marknaden. När ett nytt läkemedel ska introduceras i Sverige är det med dagens processer svårt att förutse om produkten kommer att bedömas enligt traditionell TLV-process, NT-rådet eller bli föremål för trepartsförhandlingar.
Denna osäkerhet gäller i och för sig alla läkemedel, men i synnerhet dessa mycket smala behandlingar – de anses dyra och passar därför inte in i gängse modell, men i vissa fall anses de samtidigt inte ha en tillräckligt stor budgetpåverkan på totalen givet den begränsade patientpopulationen och bollas därför ibland mellan de olika processerna. I vissa fall tar de enskilda landstingen olika beslut – på lokal nivå - i fråga om samma läkemedel. Läkemedelsbolagen vet helt enkelt inte vilken process som kommer att vara aktuell för att introducera ett nytt läkemedel, vilket gör den svenska marknaden oförutsägbar i de globala läkemedelsföretagens ögon."
Konsekvenserna av den illa anpassade processen för introduktion blir flera:
- Det blir en ojämlik tillgång inom landets gränser – enskilda landsting bedömer olika
- Behandlingar introduceras senare än i andra jämförbara länder
- De flesta läkemedelsbolagen är multinationella – med oförutsägbara förutsättningar blir det svårare att motivera globala organisationer att ta risken att introducera läkemedel i Sverige. Detta ger konsekvenser redan på forskningsstadiet, då det finns risk att Sverige bortprioriteras från fasen av kliniska studier innan läkemedlet finns tillgängligt.
|
|
"De som ytterst drabbas av denna osäkerhet är inte vi som bolag, utan patienterna, som får vänta eller i värsta fall bli utan livsavgörande behandlingar som faktiskt finns tillgängliga.”
|
|
|
|
Dag Larsson (S) från Stockholms läns landsting och ordförande i SKL:s sjukvårdsberedning, återgav vårdgivarnas perspektiv. Han bekräftade delvis den bild som Ann Nordgren gav och talade för att fler högspecialiserade enheter borde centreras nationellt, för patienternas bästa. Han menade också att läkemedelsintroduktion i kombination med den värdebaserade prissättningen fungerar bättre nu än tidigare, tack vare pilotförsök och modellen trepartsförhandlingar. Förslaget om att indela de 21 landstingen till sex vårdregioner nämndes även som ett steg i rätt riktning.
|
|
Därefter följde ett panelsamtal mellan, Maria Nilson, sekreterare i utredningen om högspecialiserad vård, Sofia Wallström, generaldirektör, TLV, Barbro Westerholm, riksdagsledamot samt Penilla Gunther, riksdagsledamot.
Samtliga paneldeltagare var överens om att dagens modell inte säkerställer jämlik vård för patienter med sällsynta sjukdomar, utan att det finns utrymme för förbättringar. Flera av paneldeltagarna diskuterade även särskilda modeller för mycket sällsynta sjukdomar (ultra orphan drugs).
Maria Nilsson beskrev vad utredningen om Högspecialiserad vård sett för behov av nationell centralisering av vården och pekade ut Nämnden för Rikssjukvård och Socialstyrelsen som relevanta myndigheter för säkerställande och uppföljning av jämlik tillgång till vård för patienter med sällsynta sjukdomar.
Sofia Wallström konstaterade att tillgången till jämlik vård har förbättrats de senaste fem åren, bland annat tack vare NT-rådets införande och trepartsförhandlingar. Hon öppnade också för att det kan finnas behov av att hitta former för att väga in sällsynthet när man bedömer betalningsvilja för ett nytt, kostsamt läkemedel.
Samtliga politiker poängterade behovet av en nationell lösning. Såväl
specialistcentrum som alternativa finansierings- och utvärderingsmodeller för sällsynta sjukdomar diskuterades.
|
|
|
Du får detta nyhetsbrev eftersom du är en beslutsfattare, opinionsbildare eller expert inom sällsynta diagnoser eller särläkemedel. Du kan enkelt avsäga dig nyhetsbrevet genom att klicka här.
|
|
|
|
|
|
|
|
